Mitt lilla barn

Jojje Wadenius sång är så fin. Det känns egentligen ganska pretentiöst att döpa bloggen efter den. Eller hela grejen med att blogga förresten, jag är lite osäker på det. Fast tror att det kan vara skönt samtidigt, att skriva ner sina tankar någonstans. Jag har själv tittat på bloggar om barnlöshet och adoption. Det är fint ibland att ta del av andras tankar och känslor. Vill man inte, går det ju bra att slå igen datorn.

Ett barn ska jag ha när jag blir stor med smala ben o mjuka skor. Små vassa tänder o skära händer, mage som en sockertopp

Det där med ska ha. Om det kunde vara så självklart.

I adoptionsvärlden är det ju kanske det i alla fall. Mer självklart alltså. Det krävs ju pengar, god hälsa och mer.  Men har man fördelen att kunna adoptera så kommer ju barnet förr eller senare.
Barnet kommer. 
Frågan ska ändras till när istället för om vi får barn.
Det var bland det första vi pratade om på Föräldrautbildningen inför adoption. 

Ställ om, ställ om, ställ om. Måste nog upprepa det där ett par gånger innan det sjunker in:

Ett barn ska jag ha när jag blir stor!