Ibland blir väntan på ett barn längre än 9 månader.
Vi har väntat 4 år.
4 lååååånga år.
Jag var väldigt naiv i början. 28 år och säker på att det skulle ta högst ett år. Det är ju normalt. Det kan man läsa överallt. Inom ett år blir 80 procent gravida.
Statistiken som jag förlitade mig på. Så dumt, skulle det visa sig.
Jag och min man har kastat oss in i en helt ny värld nu. En värld som plötsligt inte bara handlar om ägglossningar, gravtest, hormonbehandlingar och barn som aldrig kommer.
Än står vi bara på tröskeln, men det tycks finnas så mycket nytt där ute i adoptionsvärlden.
En gemenskap. Ett hopp. Ett litet barn som behöver oss.
Bloggen blir en del i min process att bearbeta alla spretiga känslor. Önskan att bli gravid och insikten om att kanske aldrig bli det. Alla funderingarna kring adoption. Adoptionsprocessen.
Allt hopp, förtvivlan, sorg, väntan och längtan.
Hej! Hittade din adoptionsblogg som har så fint namn! Känner så igen mig i det ni går igenom... Såg att ni bestämt er för Sydafrika, det låter fantastiskt! Vi kom hem med vår dotter från Nigeria 2012, det var en helt galen och fanstastisk resa! Skriver om den på min blogg: http://2012mmmmdagbok.wordpress.com
SvaraRaderaStort lycka till! /hälsningar Maria