Syskon?

Första mötet med familjerätten avklarat. Det kändes bra. Vi kom direkt från familjerådgivningen så vi hade laddat upp med att prata igenom känslor och förväntningar.
Samtalet tog en timme och fokuserade mest på vad som fått oss att ta beslutet att adoptera, vad vi lärt oss på föräldrautbildningen och hur vi två träffades.
Vi fick också frågan om vi vill söka medgivande för ett barn eller för syskon.
Det är inget vi har pratat så mycket om, väntade inte den frågan så tidigt i utredningen.
Men vi sa ja, vi vill gärna få medgivande för både ett barn och syskon.
Familjerättssekreteraren förklarade då att vi kommer bli extra hårt granskade. Det ställs högre krav på oss om vi ska bli godkända för att ta emot ett syskonpar.
Det hade vi inte heller räknat med när vi svarade ja!

Men det kändes ändå rätt efteråt. Tänk att få två barn på samma gång!
Klart det krävs mycket av oss som föräldrar. Speciellt eftersom det ena barnet kommer vara äldre och kanske ha många traumatiska upplevelser med sig.
Anknytningen kan också försvåras vid syskonadoption har vi fått lära oss. Syskonen kanske bara knyter an till varandra men inte till föräldrarna.
Vi fick tips att beställa information om syskonadoption på MIA.
Ska göra det och läsa på.
Så mycket det är att ta ställning till hela tiden!