Gemenskap

Vi har träffat delar av vår föräldragrupp igen. Det är första gången efter utbildningen som vi ses.
Jag har en märklig känsla av att vi känner varandra så väl redan.
Det gör vi ju egentligen inte, men det känns så.
Kanske beror det på den gemenskap vi har automatiskt kring vår barnlängtan och vår förståelse för varandra.
Det är häftigt att träffa människor i samma situation. Vi kan prata öppet om barnlösheten och våra funderingar kring adoption.

Även fast vi alla har individuella upplevelser och bakgrund så förstår vi precis vad de andra går igenom. Det finns en slags trygghet i det.