Vardag

Börjar sakta komma in i vardagen med barn. Det känns så fint att vakna brevid en liten glad bebis på morgonen. Under natten sover hon bra men vi lite sämre, snart kommer vi nog kunna slappna av lite mer. Nu försöker vi lära oss hennes signaler, om hon är hungrig, trött, uttråkad. Alla sinnestillstånd har sina olika skrik verkar det som.
Hon är mycket glad också, en väldigt charmig liten flicka!
Jag känner att det känns så självklart nu att vi är en familj. Visst är det lite märkligt att plötsligt ha ett barn hemma, men det känns ändå så naturligt på ett sätt.
Vi har väntat så länge på att lägga all vår tid och kärlek på ett litet barn, nu får vi äntligen göra det.
Hon är så efterlängtad.
Tyvärr har tingsrätten krånglat lite och det verkar som vi får vänta lite längre än vi trodde på att bli hennes föräldrar på riktigt.
Först fick vi höra att det skulle gå jättefort eftersom vår medgivandeutredning var så ny, den blev klar i december. Nu har de ändrat sig och vill ändå ha in yttrande från socialnämnden innan adoptionen går igenom.
Vi väljer att tänka att det är bra att allt går rätt till. Förhoppningsvis ska det ändå inte behöva ta ett halvår som vi först fått veta.
Det är svårt att tänka på det praktiska när vi bara vill stänga in oss i vår bebisbubbla men det är helt klart en del att hålla ordning på när det gäller en nationell adoption.
De biologiska föräldrarna har skrivit under adressändringen nu så att lillan bor hos oss på pappret.
Vi har även fått en fullmakt så vi kan söka vård för henne vid behov.
Nu vaknar hon så det blir inget mer skrivande idag!