Inskolningen

Inskolningen fortsätter. Allt fungerar väldigt bra och det känns som vår anknytning till varandra inte kan gå bättre.
Vi saknar henne allt mer nu när vi åker från jourhemmet och till hotellet.
Det känns så märkligt att lämna henne på kvällen.
Som att få barn lite halvt. Hon är inte riktigt våran än. Vi har inte ens ansvar för henne på pappret än.
Men ändå känns hon ju redan som vår dotter!
Vi vill bara komma hem och börja livet med henne nu! Längtar otroligt mycket efter det.
Samtidigt tar vi den här inskolningen med ro. De här dagarna har gått så snabbt och allt fungerar verkligen oväntat bra. Det tycker jourmamman också, och hon håller sig i bakgrunden.
Vi har gått promenader idag också, lekt lite med små bebisleksaker, legat på skötbordet och pratat med den fina mobilen med fjärilar och blommor. Vi har nattat, matat och gått en runda på stan.
Det känns nästan som en vanlig vardag. Fast ändå helt ovanlig!
Undrar hur det känns när vi kommer hem?

Vi har också pratat med Försäkringskassan om lite detaljer.
I samband med adoption får vi ta ut 10 dagar tillfällig föräldrapenning. Vi kan ta 5 dagar var eller 10 dagar för en av oss.
Det ska fungera som när ett barn föds.
Dock kan vi ju inte ha 10 dagar tillsammans med ersättning som man får när ett barn föds eftersom vi inte kan ta några vanliga föräldradagar innan adoptionen går igenom.
Lite märkligt faktiskt. Det är väl minst lika viktigt i samband med adoption att kunna vara hemma tillsammans de första 10 dagarna?
Undrar just varför det ser ut så, men orkar inte lägga någon större vikt vid det just nu.

Nu ska jag sova och snart vakna och få träffa henne igen. Jag känner mig så lycklig när jag tänker på henne. Tänk att vi skulle få träffas, tänk att det blev just vi som skulle bli en familj! Det är fortfarande overkligt och helt underbart!