Nytt liv. Så är det verkligen! Vaknar lycklig varje dag nu. Inga tunga mornar då jag bara känner att det ekar i livmodern.
Och att inte jobba känns så fantastiskt det också. Varje dag är liksom öppen för att göra det som känns bra.
Visst, allt handlar ju mer eller mindre om att tillfredställa lilla bebisen. Men är hon nöjd och mätt kan vi ju ha det hur mysigt som helst!
Det är helt fantastiskt att få vara med om detta.Vår lilla flicka är helt underbar!
Jag har varit på yoga i helgen- Det känns bra för ryggen som helt plötsligt konkar omkring, vaggar och lyfter.
Men under hela yogapassen längtade jag hem till henne. Jag förstår att nyblivna föräldrar vill vara hemma mycket mer än innan. Det är ju så mysigt hemma helt plötsligt.
Ett helt nytt hem också, i det nya livet.
söndag 23 mars 2014
torsdag 20 mars 2014
Vardag
Börjar sakta komma in i vardagen med barn. Det känns så fint att vakna brevid en liten glad bebis på morgonen. Under natten sover hon bra men vi lite sämre, snart kommer vi nog kunna slappna av lite mer. Nu försöker vi lära oss hennes signaler, om hon är hungrig, trött, uttråkad. Alla sinnestillstånd har sina olika skrik verkar det som.
Hon är mycket glad också, en väldigt charmig liten flicka!
Jag känner att det känns så självklart nu att vi är en familj. Visst är det lite märkligt att plötsligt ha ett barn hemma, men det känns ändå så naturligt på ett sätt.
Vi har väntat så länge på att lägga all vår tid och kärlek på ett litet barn, nu får vi äntligen göra det.
Hon är så efterlängtad.
Tyvärr har tingsrätten krånglat lite och det verkar som vi får vänta lite längre än vi trodde på att bli hennes föräldrar på riktigt.
Först fick vi höra att det skulle gå jättefort eftersom vår medgivandeutredning var så ny, den blev klar i december. Nu har de ändrat sig och vill ändå ha in yttrande från socialnämnden innan adoptionen går igenom.
Vi väljer att tänka att det är bra att allt går rätt till. Förhoppningsvis ska det ändå inte behöva ta ett halvår som vi först fått veta.
Det är svårt att tänka på det praktiska när vi bara vill stänga in oss i vår bebisbubbla men det är helt klart en del att hålla ordning på när det gäller en nationell adoption.
De biologiska föräldrarna har skrivit under adressändringen nu så att lillan bor hos oss på pappret.
Vi har även fått en fullmakt så vi kan söka vård för henne vid behov.
Nu vaknar hon så det blir inget mer skrivande idag!
Hon är mycket glad också, en väldigt charmig liten flicka!
Jag känner att det känns så självklart nu att vi är en familj. Visst är det lite märkligt att plötsligt ha ett barn hemma, men det känns ändå så naturligt på ett sätt.
Vi har väntat så länge på att lägga all vår tid och kärlek på ett litet barn, nu får vi äntligen göra det.
Hon är så efterlängtad.
Tyvärr har tingsrätten krånglat lite och det verkar som vi får vänta lite längre än vi trodde på att bli hennes föräldrar på riktigt.
Först fick vi höra att det skulle gå jättefort eftersom vår medgivandeutredning var så ny, den blev klar i december. Nu har de ändrat sig och vill ändå ha in yttrande från socialnämnden innan adoptionen går igenom.
Vi väljer att tänka att det är bra att allt går rätt till. Förhoppningsvis ska det ändå inte behöva ta ett halvår som vi först fått veta.
Det är svårt att tänka på det praktiska när vi bara vill stänga in oss i vår bebisbubbla men det är helt klart en del att hålla ordning på när det gäller en nationell adoption.
De biologiska föräldrarna har skrivit under adressändringen nu så att lillan bor hos oss på pappret.
Vi har även fått en fullmakt så vi kan söka vård för henne vid behov.
Nu vaknar hon så det blir inget mer skrivande idag!
fredag 14 mars 2014
Sover tillsammans
Nu sover vi med vår lilla flicka för andra gången. De andra har somnat men jag har svårt att sluta titta på henne.
Hon är så fin. Hon sover så fridfullt mellan oss just nu.
Och jag tror fortfarande att jag ligger här och drömmer. Hon är ju här! När ska det sjunka in?
Vi har varit tillsammans totalt 8 dagar nu. Med några dagars mellanrum ibland.
Det är fantastiskt hur fort alla känslor kommer.
Jag kan inte längre se ett liv utan henne, nu är hon här hos oss och känns som en självklar del av oss.
Hon har redan skänkt oss så mycket glädje i livet.
Jag minns inte när jag var så glad senast, om jag någonsin känt sådan total glädje.
Jag är så glad och tacksam över att vi fått varandra.
Önskar snart få se det på pappret också, att vi är en familj på riktigt!
söndag 9 mars 2014
torsdag 6 mars 2014
Inskolningen
Inskolningen fortsätter. Allt fungerar väldigt bra och det känns som vår anknytning till varandra inte kan gå bättre.
Vi saknar henne allt mer nu när vi åker från jourhemmet och till hotellet.
Det känns så märkligt att lämna henne på kvällen.
Som att få barn lite halvt. Hon är inte riktigt våran än. Vi har inte ens ansvar för henne på pappret än.
Men ändå känns hon ju redan som vår dotter!
Vi vill bara komma hem och börja livet med henne nu! Längtar otroligt mycket efter det.
Samtidigt tar vi den här inskolningen med ro. De här dagarna har gått så snabbt och allt fungerar verkligen oväntat bra. Det tycker jourmamman också, och hon håller sig i bakgrunden.
Vi har gått promenader idag också, lekt lite med små bebisleksaker, legat på skötbordet och pratat med den fina mobilen med fjärilar och blommor. Vi har nattat, matat och gått en runda på stan.
Det känns nästan som en vanlig vardag. Fast ändå helt ovanlig!
Undrar hur det känns när vi kommer hem?
Vi har också pratat med Försäkringskassan om lite detaljer.
I samband med adoption får vi ta ut 10 dagar tillfällig föräldrapenning. Vi kan ta 5 dagar var eller 10 dagar för en av oss.
Det ska fungera som när ett barn föds.
Dock kan vi ju inte ha 10 dagar tillsammans med ersättning som man får när ett barn föds eftersom vi inte kan ta några vanliga föräldradagar innan adoptionen går igenom.
Lite märkligt faktiskt. Det är väl minst lika viktigt i samband med adoption att kunna vara hemma tillsammans de första 10 dagarna?
Undrar just varför det ser ut så, men orkar inte lägga någon större vikt vid det just nu.
Nu ska jag sova och snart vakna och få träffa henne igen. Jag känner mig så lycklig när jag tänker på henne. Tänk att vi skulle få träffas, tänk att det blev just vi som skulle bli en familj! Det är fortfarande overkligt och helt underbart!
Vi saknar henne allt mer nu när vi åker från jourhemmet och till hotellet.
Det känns så märkligt att lämna henne på kvällen.
Som att få barn lite halvt. Hon är inte riktigt våran än. Vi har inte ens ansvar för henne på pappret än.
Men ändå känns hon ju redan som vår dotter!
Vi vill bara komma hem och börja livet med henne nu! Längtar otroligt mycket efter det.
Samtidigt tar vi den här inskolningen med ro. De här dagarna har gått så snabbt och allt fungerar verkligen oväntat bra. Det tycker jourmamman också, och hon håller sig i bakgrunden.
Vi har gått promenader idag också, lekt lite med små bebisleksaker, legat på skötbordet och pratat med den fina mobilen med fjärilar och blommor. Vi har nattat, matat och gått en runda på stan.
Det känns nästan som en vanlig vardag. Fast ändå helt ovanlig!
Undrar hur det känns när vi kommer hem?
Vi har också pratat med Försäkringskassan om lite detaljer.
I samband med adoption får vi ta ut 10 dagar tillfällig föräldrapenning. Vi kan ta 5 dagar var eller 10 dagar för en av oss.
Det ska fungera som när ett barn föds.
Dock kan vi ju inte ha 10 dagar tillsammans med ersättning som man får när ett barn föds eftersom vi inte kan ta några vanliga föräldradagar innan adoptionen går igenom.
Lite märkligt faktiskt. Det är väl minst lika viktigt i samband med adoption att kunna vara hemma tillsammans de första 10 dagarna?
Undrar just varför det ser ut så, men orkar inte lägga någon större vikt vid det just nu.
Nu ska jag sova och snart vakna och få träffa henne igen. Jag känner mig så lycklig när jag tänker på henne. Tänk att vi skulle få träffas, tänk att det blev just vi som skulle bli en familj! Det är fortfarande overkligt och helt underbart!
måndag 3 mars 2014
Som en dröm
Idag har vi börjat inskolningen inför vår dotters flytt hem till oss. Det ska ta ca 2 v. Sen blir vi ett familjehem i väntan på att adoptionen går igenom.
Idag fick vi ta med kläder till henne och provköra vagnen som vi har lånat.
Det var vårt andra möte och allt kändes underbart!
Hon verkar acceptera oss och vi har fått mata, söva och byta blöjor hela dagen.
Imorgon ses vi igen, längtar!
Det känns fortfarande som en dröm.
Hennes söta kläder idag, första bodyn vi köpte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)