Att välja land

Så otroligt komplicerat det här med att välja land. Vi har tagit så många stora beslut de senaste åren - börja med ivf, fortsätta med ivf, gifta oss snabbt, sluta med ivf, ställa oss i kö för adoption, söka medgivande hos kommunen osv.
Alla steg väldigt stora, känslomässigt överväldigande beslut som styr livet i den ena riktningen eller den andra.
Och nu försöka välja land.
Många faktorer måste vägas in. Känslor för landet- kanske det viktigaste? Att vi verkligen KÄNNER att detta land kan bli ett nytt hemland för vår familj. Men kan vi inte känna så för vilket land som helst? Jag tänker att det blir så automatiskt när vi hämtar vårt barn. Det spelar väl ingen roll vad vi känner och inte känner för landet idag, eller?

Barnens ålder. I olika länder behöver vi vara öppna för barn i olika åldrar. Vissa har krav att vi ska vara öppna för barn upp till 2 år. Andra upp till 3 år och andra upp till 4 år. När vi har diskuterat olika alternativ har vi tänkt mycket på det. Vi vill helst ha ett så litet barn som möjligt. Men vi vill ju inte vänta i 100 år på barnet. Då kanske det är bättre att tänka sig ett lite äldre barn.
Inställningen måste ju ändras i grunden när det gäller åldern. Vi har under flera år väntat på ett litet nyfött barn som inte kom. När vi började tänka adoption så fick vi snabbt lära oss att runt 2 år är något slags medelålder på adoptivbarnen när de kommer hem.
Och så får vi veta att barn från en del länder nästan alltid är runt 3-4 år.
Det blir stora förändringar i inställning och förväntningar. Det gäller att omvärdera flera gånger om.
Jag tycker att det här är något av det svåraste.

Sedan är det kostnaden också. Kostnaden är ännu en känslig fråga. När vi pratar om pengar så får jag lite obehagskänslor. Ska vi köpa oss ett barn? Det är så det känns ibland. Det är verkligen få förunnat att ens tänka på adoption. Det krävs jobb och resurser. Eller lån. Eller hjälp från familjen.
Alla har ju inte de möjligheterna. Vi känner oss lyckligt lottade som har både jobb, möjlighet att ta lån och att få hjälp.
I de latinamerikanska länderna kostar en adoption över 300 000 kr. De flesta vill kanske ha syskon efter några år. Så att tänka dubbla summan redan nu är inte så långsökt.
De summorna påverkar såklart ens ekonomi för flera år framöver, kanske hela livet.
Vi måste ju kunna leva ett gott liv när barnen har kommit hem också.
Att adoptera från Sydafrika kostar ca 190 000.

Väntetiden känns också otroligt viktig. En del länder skulle vi kunna skicka ansökan till ganska direkt. Andra är något års väntan och vissa upp till 4 års väntan.
Det kan ju tyckas enkelt - att välja det land där vi kan skicka snart!
Men allt det andra känns nog så viktigt. I det här sammanhanget, där vi redan längtat och väntat, blir åren konstigt nog inte det allra viktigaste.
När vi tittar på alla faktorer som spelar in känns ett års väntan till, eller ett par, inte som det avgörande.
Galet egentligen, när tiden är något vi har slagits emot så mycket hela tiden.
Och det gör vi ju fortfarande. Det är lätt att bli tokig på väntetider eller på det faktum att vi måste vänta alls, att vi inte "bara" fick barn när vi ville.
Men det kan vi ju inte påverka nu! Nu måste vi vänta, gilla läget och försöka tänka utifrån vad som är bäst för oss idag och vad som är bäst för vår familj när den dagen kommer.