Hembesök

Den här veckan har vi fått hembesök från socialtjänst och familjerätt från både vår kommun och lillans hemkommun.
Alla tre som var här var väldigt positiva till vårt hem och till att se oss tillsammans med vår lilla bebis. Hon var glad och nöjd under hela besöket och vi lyckades pricka in både matning, blöjbyte och nattning.  Så de fick se att allt fungerar bra.
Det gör det ju verkligen!
Förutom lite ont i magen ett par kvällar och hennes första förkylning så mår hon bra.
Vi har haft hembesök av BVC också. BVC-sköterskan berömde vår anknytning och blev ganska rörd av hela historien. Överallt får vi höra hur ovanligt det är med nationella adoptioner och vilken tur vi har haft.
Vår familjerättssekreterare lovade att ringa till tingsrätten och ligga på dem. Vi längtar så mycket till den dagen vi blir föräldrar på pappret!
Vi försöker så gott det går att inte tänka på det nu. Det går ju inte att gå runt och oroa sig och samtidigt vara helt närvarande med vår lilla flicka.
Att vakna brevid henne varje morgon, att vara med henne hela dagarna, att följa hennes små steg i utvecklingen, att vi är en familj nu - det känns så rätt!
Det måste varit henne vi väntat på under åren av längtan efter barn. Hon passar ju så bra i vår familj!
Tänker att det finns en mening trots allt. Det kanske är något alla adoptivföräldrar känner när de äntligen får sitt barn.
Utan all den långa väntan, längtan, ovisshet och alla jobbiga behandlingar hade ju inte just vi fått varandra.
Det var en sjuk prövning men nu verkar det som om allt kommer att ordna sig till slut.