Otålig

Idag ska beslutet fattas i vårt ärende. Vårt ärende... det låter så torrt och trist. Det är svårt att förstå att några nämndemän ska sitta och läsa igenom hela utredningen om oss. De får veta det mesta om vår uppväxt, vår relation till varandra, familj och vänner. De får veta om varför vi vill ha barn och de får ta del av familjerättens bedömning hur väl lämpade vi är som föräldrar.
Utifrån det tar de det avgörande beslutet om vi ska få "skaffa" barn eller inte. 
Tänk att det skulle bli så. Det är någon annan som bestämmer om vi ska få barn.
Det är lite svindlande, tanken att ens hela framtid ligger i händerna på människor som inte känner oss.
Väntan på att ha beslutet hos oss känns lite otålig dessa gråa höst-vinterdagar.
Det hände så mycket ett par veckor. Nu är det bara stilla väntan.
Snart händer mycket igen, vi ska bli aktivt sökande i adoptionsorganisationerna. Vi ska få hjälp med att gå igenom i vilka länder vi uppfyller kraven.
Sen kan vi aktivt välja var vi ska börja köa.
Sen vänta ungefär 3 år till.

Det är en spännande tid nu i början, men jag är orolig för hur väntan ska bli.
Vi har redan väntat. Nu känns varje dag utan vårt barn lång.
Tålamod får en helt ny innebörd.
Jag tror det är så viktigt att fylla dessa år av väntan med bra saker. Vi ska ta hand om varandra och ta vara på tiden. Den här tiden är ju ingen paus i livet, även om det lätt kan kännas så.
Vi har en positiv inställning för det mesta. Även de otåliga och ledsna dagarna vet vi att vi har mycket fint i livet.