En ny väg

Just nu är vi inne i ett förvirrat lyckorus! Så otroligt mycket har hänt och jag vet inte ens hur jag ska kunna beskriva allt.
Vi ska bli föräldrar till en liten flicka!
Om allt går som planerat blir vi snart föräldrar genom en nationell adoption.
Det händer ju nästan aldrig! Alla berättar hur ovanligt detta är, ändå har vi fått chansen!
Allt verkar gå så bra, risken att de biologiska föräldrarna ändrar sig tycks minimal.
Och vi har aldrig känt oss så lyckliga.
Vår dotter kommer snart vara hos oss. Hon är strax över 3 månader.
Vi får chans att lära känna henne så snart i livet.
Jag känner mig fortfarande chockad och fattar knappt att detta händer.
I veckan träffades vi för första gången. Hon är så söt och fin! Hon var glad när vi träffades och det var ett första möte som inte kunde blivit bättre.

Idag har vi lämnat in ansökan om adoptionen till tingsrätten. Vad vi förstått ska processen ta ca 6 månader. Efter beslutet vunnit laga kraft finns 2 veckors rätt att överklaga.
Efter det är vi hennes föräldrar på riktigt!
Det kommer vara en nervös väntan eftersom de biologiska föräldrarna kan ångra sig.
Men som vi känner nu - allt kommer gå bra!

Nu ska jag sova, men vill egentligen helst bara fortsätta titta på alla fina barnkläder och saker vi har fått från vänner och familj. Det är så roligt! Det är något som jag har sett fram emot i flera år, och det är verkligen precis så roligt som jag har tänkt mig!
Vi fick också vår guddotters gamla spjälsäng. Röd och fin står den nu monterad i sovrummet.
Alltså, är det verkligen sant!?!?